Vild & Trygg

Wild & Secure

Denna text utgår ifrån ett litet samtal med två barn. Vi pratade kring frågorna på våra känslokort och jag fastnade framförallt för två spontana tankar barnen fick från korten Vild och Trygg. Utifrån barnens funderingar har jag själv spånat vidare kring vad just de orden kan väcka inom oss.

Vild. På baksidan av kortet Vild finns frågan “När känner du dig vild?”

Ett av barnens (till synes väldigt självklara) svar var: “När min fröken går ut ur klassrummet”.

Kanske en känsla vi är många som kan relatera till? (“När katten är borta dansar råttorna på bordet”..)

Det fick mig att fundera vidare.. (Resten av texten är alltså mina tankar med barnets reflektion enbart som utgångspunkt).

När är vi vilda idag? Och vad är det att vara vild? Ordet verkar vara starkt sammankopplat med känslan av frihet - när det auktoritära försvinner och (i viss mån?) reglerna vi känner (om så bara för stunden) upphör.

Är det lite förbjudet att vara vild? Lite utanför ramarna som vi har lärt oss är viktiga. Får man vara vild; bara i vissa miljöer? I så fall - varför är det så?

Om ordet är så sammanfogat med känslan av frihet kanske vi borde våga visa barnen - och oss själva - att det faktiskt går att vara vild utan att bryta mot viktiga regler. Tänk om reglerna till och med blir lättare att följa om ett visst mått vildhet tillåts i större utsträckning..

En annan fråga på kortet Vild är “Varför är vuxna sällan vilda?” och utifrån barnets tanke här, så undrar jag verkligen också det. Vad är det som skrämmer oss?

Trygg. “Hur känns det i kroppen att vara trygg?” läser vi på kortet Trygg.

Barnets svar blir (också det kommer snabbt, utan eftertanke): “När man inte känner att man ska dö”.

(Även här är resten av texten bara mina tankar med den meningen som grund).

När är vi trygga? När inga faror lurar, när vi är omgivna av kärlek eller kanske när vi känner att vi kan vara oss själva? Förmodligen en kombination av allt det. Olika i olika sammanhang och naturligtvis beror det också på hur våra liv ser ut (jag antar att trygghet betyder något annat för någon som aldrig har haft tak över huvudet eller mat för dagen).

Om ordet trygg sätts som motsats till död (alltså symbolen för det som kanske skrämmer oss mest) - finns det sätt att känna trygghet samtidigt som man är okej med, eller måste acceptera, livets förgänglighet? Kan de som lever i konstant fara och oro också uppleva trygghet?

Hur ser den annorlunda ut i så fall och hur kan vi vuxna använda sådan kunskap som verktyg för att skapa mer trygghet? Större perspektiv tenderar ju att minska ängslighet..

Vild och trygg. Båda orden verkar (för mig) leda till viljan att vara fri.

Vild vågar man vara när man känner sig fri och trygg blir man när man är fri från stora, skrämmande, ogreppbara tankar..

Kanske finns det anledning att reflektera lite över det som förälder. Vilken bild av frihet förmedlar jag - får mina barn känna sig fria? Vilda och trygga?


Föregående artikel Nästa artikel

Lämna en kommentar