Swedish family

Axel Berggren från Swedish family om att prata känslor och att vara pappa

Tillsammans med sin familj driver han kanalen the Swedish family. Vi har pratat känslor med en pappa som är pappa med hela svenska folket Axel-Swedish family.

Axel Berggren är pappa i the Swedish family, alltså the Swedish dad. Axel är pappa till Alma 11 år, Harry 8 år och Laura 2 år och bor tillsammans med the Swedish mom, Joanna, utanför Lissabon i Portugal. Axel är även ingenjör, båtfanatiker och en person som reflekterat mycket över känslor. Denna vecka har vi just pratat om att prata känslor, barn, Portugal, om att vara pappa och även lite personlig utveckling med honom.  

Swedish family känslokort

”Som vuxen kan man se att det finns kopplingar mellan den nya situationen och en tidigare som vi bearbetat. Man kan som vuxen analysera sig förbi situationen, men det kan ju inte barnen….. Det kan nästan bli som en irritation, men hallå det här har vi ju redan snackat om! … Där känner jag ofta att jag fastnar och önskar att jag skulle kunna ge barnen det jag vet på direkten så att de fattar och kan hantera det svåra redan nu”

Hej Axel! Snabb introfråga, vilken är din favoritkänsla? Vilken och när infinner den sig?

Hej! 

Svår fråga! Det måste nog vara glädje ändå. Den infinner sig när barnen säger något fint eller gulligt eller drar ett skämt, eller när solen skiner eller när man sovit bra, ofta i de små stunderna. Men jag upplever att min definition har ändrats, själva kraven på glädje, har sänkts i och med att barnen växer upp och hur vi lever våra liv. Känner mer glädje för de små sakerna i livet nu. 

Man känner en mening med livet när man får barn och att det man gör är värdefullt. Då blir livet ju så klart mer glädjefyllt per automatik. 

Glädje innan man hade barn var ganska kravfyllt. Det skulle vara med kompisarna på ett visst sätt, man skulle passa in och vara någon man kanske inte ville vara. Det fanns en osäkerhet i det som gjorde att glädje kändes svårare. 

Berätta lite om vem Axel är förutom the Swedish dad i Swedish family!

Jag brukar vara ganska dålig på att berätta om mig själv. Jag tror att det har att göra med att jag låter andra skapa en bild av mig och så får jag helt enkelt spegla omgivningen. Jag skulle säga att jag är en produkt av dem som lever runt omkring mig. Jag är en pappa, jag är 40, jag har tre barn och jag tycker inte att det är jättekul att jobba men gör det ändå precis som alla andra. Jag försöker göra sånt som jag tycker är spännande och kul och gillar att hänga med mina barn så mycket som möjligt. Om några år kommer de inte tycka att jag är cool längre så det är lika bra att bara passa på nu. 

Sen har jag en förkärlek för båtar och träning - två stora intressen. Jag lever livet helt enkelt.

Hur pratar ni om känslor hemma?

Vi pratade väldigt mycket om känslor, och satte ord på dem när barnen var yngre, men sen när de började skolan och vi stressade med företaget hemma i Sverige tror jag vi tappade det lite. Idag när vi pratar om känslor är det ofta en situation som uppstått, ett bråk som ska hanteras. Det är sällan vi tar upp känslosnacket när vi är i det positiva känslospektrat, just när det är kul och roligt. För två år sen fick vi barn nummer tre och sedan dess har vi gått tillbaka till snack om mer elementära känslor med vår yngsta. Då kommer det automatiskt tillbaka lite grann även med de stora. 

Känslor är ju ett samtalsämne vars svårighetsgrad varierar beroende på barnens ålder och mognadsgrad. Det blir mer komplext ju mer barnen växer upp. Vår 11- åring går igenom en fas med mycket känslor just nu, och det kan ju vara svårt för henne att hantera, men även svårt för oss vuxna att leda henne i. Vi, som alla andra, behöver nog bli bättre på det. 

Swedish family känslokort

”Jag tror att vi som generation är väldigt bra på att optimera familjelivet och försöka förbättra det och hitta lösningar. Istället för att bara acceptera det som är.”

Hur då?

Som vuxen kan man se att det finns kopplingar mellan den nya situationen och en tidigare som vi bearbetat.  Man kan som vuxen analysera sig förbi situationen, men det kan ju inte barnen. Där kan man tappa bollen lite som den vuxne ledsagaren, och inte veta hur man ska komma förbi det. Det kan nästan bli som en irritation, men hallå det här har vi ju redan snackat om! Det blir lite som rutinbaserat. Där känner jag ofta att jag fastnar och önskar att jag skulle kunna ge barnen det jag vet på direkten så att de fattar och kan hantera det svåra redan nu. Det känner man ju i och för sig igen från alla sina relationer, att man fastnar i en cykel med samma snack. 

Så är det ju, att ens relationer tenderar att få ett mönster - på gott och ont. Har du exempel?

Jag upplever att man som förälder ibland triggar sina barn, vilket ju inte är meningen men en naturlig del av att ha en relation. Där får man som vuxen försöka ändra sitt eget beteende, men det är ju inte alltid så lätt att bygga en strategi kring hur man hanterar sina egna känslor och vägleder barnen. 

 

Har din syn på att prata om känslor förändrats sen du själv blev förälder?

Enormt! Mycket har kommit genom kanalen, där jag varit tvungen att rannsaka mig själv och mina känslor. Första åren tyckte jag det var rätt jobbigt att stå framför kameran med Swedish family. Men när jag själv kommit förbi det och kan vara mig själv framför halva Sveriges barnaskara, så blev det så att jag mognade i det och började öppna upp mig. Men jag är ju likadan som resten av alla mansbebisar från vår generation som inte tillåtits visa känslor. Vi skulle ju spela fotboll och borsta av det jobbiga, inte gråta. Sen insåg jag som vuxen att jag själv gått igenom mycket som barn. Jag går regelbundet hos en psykolog, vilket är en resa och en utveckling  i sig, och som så klart gör det lättare att hantera många känslomässiga situationer. 

Innan jag var förälder tyckte jag mest att känslor var något jobbigt som jag inte behövde bry mig om. Bra känslor var kul, jobbiga känslor tänkte jag antingen på och fick ångest eller försökte skita i. Jag mådde mycket sämre och hade inte samma ljus i livet när jag var yngre. Allt eftersom jag lärde mig hantera mina känslor har det blivit 100%  bättre. Där hjälper såklart mitt liv med barnen väldigt mycket. 

”Det är svårt när ens barn är ledsna och man som vuxen inte vet hur man ska vägleda dem, så är det jätteviktigt tror jag att låta dem vara i de känslorna också.”

Känner du att det är skillnad på hur du hanterar dina barns känslor i förhållande till hur dina föräldrar gjorde?

Ja, en enorm skillnad. Jag kommer från en familj med tre äldre systrar. Mina föräldrar skaffade barn utan att prata om en strategi för hur många barn de ville ha. Pappa var väl ganska klar med barn när jag kom. De separerade ganska tidigt och bråkade väldigt mycket. När jag pratat med dem senare i livet har jag insett att de är jättearga på varandra även om de närmar sig åttio. De pratade aldrig, de pratade aldrig ut, och då blev det infekterat. När vi barn försökte konfrontera pappa är det tydligt att han känslomässigt grävt ner det. Gubbar i den åldern har aldrig lärt sig att man måste ta tag i det jobbiga också. 

Om jag jämför mig själv med mina föräldrar är det en enorm skillnad. Jag och Joanna pratar hela tiden om vår kommunikation med varandra och barnen, hur vi ser på världen osv. Om vi ser någon annan som gör något bra föräldramässigt försöker vi analysera det, försöker snappa upp. Jag tror att vi som generation är väldigt bra på att optimera familjelivet och försöka förbättra det och hitta lösningar. Istället för att bara acceptera det som är.  

Som vuxen ändras ju spelreglerna, och jag kan hjälpa mina föräldrar att resonera omkring saker. Det blir nästan blir som en ahaupplevelse för dem, ”så här kan man kanske göra”. Det känns bra.

Att flytta till ett annat land med barnen måste ha varit en känslostorm, vilket ni också pratat lite om i er Swedish family kanal. Hur såg det ut och hur hanterade ni det?

Det har varit jättebra för relationen med Alma, även om hon har saknat sina kompisar hemma jättemycket. Harry har inte haft lika stor omställning. Det är nog lättare att flytta utomlands ju mindre barnen är. Jag tycker att alla småbarnsföräldrar som kan borde testa på att bo i ett annat land en period. Det är en chans i livet som aldrig kommer tillbaka.

För barnen blir det inte lika fritt umgänge här i Portugal. Alla bor så utspritt och man är väldigt bilburen. Barnen har möjlighet att vara barn i mycket större utsträckning, men det kräver lite mer av föräldrarna. Vi hör av många svenskar att deras barn växer upp väldigt fort när de väl flyttar hem härifrån.

Swedish family känslokort

Till sist, har du något som funkar för er som du vill dela med dig av till bonki-föräldrarna?

Oj vad svårt! För oss som familj handlar det jättemycket om att försöka begränsa störande moment som splittrar den vardagliga familjesituationen och försöka göra andra saker som stimulerar barnen istället. Det är nästan bättre att de bråkar med varandra istället för att kolla skärmar. Även om det är jättejobbigt att barn bråkar, är det viktigt att de får möjlighet att få utlopp för sina känslor så de kan lära sig av det. Det är svårt när ens barn är ledsna och man som vuxen inte vet hur man ska vägleda dem, så är det jätteviktigt tror jag att låta dem vara i de känslorna också. Trycker man bort sina känslor blir det bara dåligt. Vi försöker låta alla känslor få plats och inte vara rädda för att smärta, elakheter och argsinthet ska förstöra familjebanden. Om de inte får plats när barnen är små kommer de att utspelas när de blir större. 

Vi har en teori i familjen om att alla människor går igenom en rosa period, alltså att allt ska vara rosa och glittrigt. Om man som förälder då går in och försöker styra bort barn från det, så ger man dem inte det mentala utrymmet att få vandra runt i det rosa drömlandskapet när det behövs. Får de inte göra det då, så kommer det senare i livet. Man kan använda det som en metafor. Låt allt ta utrymme i livet, gör man inte det så kommer det senare. 

Det är nu det gäller!

Famous last words…

Glöm aldrig bort barnet inom dig. Vuxna människor är bara gamla barn, med en massa lager av livserfarenhet och självuppsatta regler. Bejaka lekfullheten i livet, och använd ditt vuxna jag för att förstå ditt barnajags känslor.

Swedish family känslokort

Tack Axel- Swedish family för en jättefin pratstund!